Samuel Olofsson byggde på k-märkta hus i 20 år. Nu bygger han friggebodar och Attefallshus med flyktingar i Åre.
– De lär sig språket med kroppen. När de håller i en skruv är det lättare att förstå svenska, menar han.
Frivilligarbetet i Åretrakten har blivit omtalat. När byråkratins kvarnar malde lite för långsamt klev hundratals volontärer med olika begåvningar in och tog initiativ. Därför händer det mer i Åre kommun med sina 11 000 invånare än det gör i våra storstäder i fråga om insatser för nyanlända.
Uppåt 1000 flyktingar, alltså tio procent av befolkningen, placerades ut i Åre kommun i samband med den stora folkströmmen genom Europa för ett år sedan. Hotell Continental stängde för sina vanliga gäster och öppnade rummen för nyanlända.
Äter middag
När jag besöker Continental i sällskap med eldsjälen Urban Widholm äter de middag men snabbt flockas de kring Widholm som är spindeln i nätet för volontärsarbetet. Han fixar praktik, anställningar, körlektioner, svenskakurser, ja allt som påskyndar integrationen i det svenska samhället.
– Det är för mycket krångel i Sverige. De ska inte behöva sitta och vänta ett år på att lära sig SFI. Vi lär dem svenska från dag 1, säger Urban Widholm.
Med hjälp av den lokale svenskaläraren Marie Rödemark som skapat kurser för nyanlända på Youtube med flera hundra tusen klick hittills och hennes kolleger har många lärt sig flytande svenska på kort tid. Och eftersom Urban Widholm driver ett litet hotell i trakten lär han upp städning vilket har lett till ett antal fasta anställningar i hotellnäringen i Åre.
Vid sin sida har han också Samuel Olofsson som arbetat med att renovera hus i 20 år. Tillsammans lär de ut intresserade flyktingar att bygga friggebodar och Attefallshus som säljs till villaägare runt om i Åredalen. Flera av husen kommer att bebos av flyktingarna själva vilket delvis löser bostadskrisen i området.
Upplåter brädlagret
Några hundra meter från Urban Widholms hotell i Undersåker ligger bröderna Gunnar och Kjell-Ove Palmqvists brädlager. Där upplåter de en bit av tomten åt husbyggande för flyktingarna som kan hämta material allt eftersom och betala på kredit.
– Det är klart att vi ska hjälpa dem. De behövs som arbetskraft i Åredalen dessutom, menar bröderna.
När jag besöker platsen ligger grundstommarna under presenning och snart är det dags att leverera de första monteringsfärdiga husen.
Samuel Olofsson visar ritningar med loft och allt. Kunderna får bestämma utformningen men varianterna är förstås begränsade. Det viktiga är att själva processen. Samuel Olofsson lär ut de viktigaste begreppen och visar hur verktyg och maskiner ska användas plus att säkerheten gås igenom.
– Det blir som en hus-skola. Att bygga sådana här hus är inte så himla svårt.
Stort intresse
De 5-10 personer som anmält sig har ingen bakgrund som byggare. Men de visar stort intresse och engagemang och lär sig snabbt.
– En människa som inte får jobba med händerna dör i sin själ, säger Samuel Olofsson nästan poetiskt.
Han ser framför sig utbildningscentra där byggföretag går in som faddrar för nyanlända och slussar in dem i byggbranschen.
– Det finns möjligen en rädsla för främlingar men titta på kakelsättare från Mellanöstern, finns det några bättre än dem?
För att kunna köpa upp material har privatpersoner lånat ut pengar utan ränta vilka snabbt betalas tillbaka i takt med att husen säljs. Ett aktiebolag bildas under namnet ”Fjällsätra Möjlighetshus AB” också för att ta hand om transaktionerna. Och de flyktingar som lär sig behärska tekniken blir senare arbetsledare så att det hela sköter sig själv.
– Flyktingar ska inte behöva leva på bidrag. Det här ska rulla av sig själv. Vi ser redan hur ett antal får jobb och miljoner kronor flyter in till statskassan. Jag hoppas detta ska bli ett prejudikat som sprids över hela Sverige, säger Urban Widholm.