Tingsrätten anser att en byggnadsarbetare inte behövde vara på jobbet under bestämda tider för att få ut full månadslön. Därför dömdes arbetsgivaren att betala nästan 200 000 kronor till mannen. Arbetsdomstolen andrar domen och anser att mannen var tvungen att infinna sig på bestämda tider och platser. Byggarbetaren hade under två år inte fått ut den lön på 26 000 kronor i månaden som stod i hans anställningsavtal och stämde därför arbetsgivaren i tingsrätten. Han vann och fick knappt 185 000 kronor.
Men skälet till den lägre lönen var enligt arbetsgivaren att mannen inte hade funnits på plats i den utsträckning som hans avtal krävde. De kunde visa det genom att bland annat åberopa utdrag från stämpelklockan.
Själv hävdar han dock att han stått till bolagets förfogande.
Hade rätt till månadslön
Uppsala tingsrätt konstaterade att mannen enligt anställningsavtalen hade rätt till en månadslön på cirka 26 000 kronor. Det framgick ingenstans att den avtalade månadslönen skulle vara beroende av hur många timmar den anställde arbetade.
Bolaget hemmahörande i Sollentuna överklagade domen till Arbetsdomstolen som nu konstaterar att avtalen innebar att arbetstiden var förlagd till dagtid mellan måndag och fredag. Mannen har därför varit skyldig att vara på jobbet under dessa tider.
Enligt utdragen ur bolagets tidsredovisningssystem hade mannen varit på arbetet i långt mindre utsträckning än den tid som han enligt avtalen skulle inställa sig till förfogande.
Mannens invändningar om att stämpelklockan inte alltid fungerade var vaga enligt AD. Det är inte heller bevisat att mannen under den aktuella tiden anmärkt på att lönespecifikationerna var felaktiga.
Bolaget har agerat rätt när man gjort avdrag på lönen och AD ändrar därför tingsrättens dom.