Byggprojektet förändrades i fråga om omfattningen på jobbet och om vem av kunden och hantverkaren som skulle skaffa fram materialet. I brist på avtal är det skäligt pris som gäller och kunden förlorar tvisten i ARN.
En kund beställde den 21 december 2016 nytt badrum samt renovering av tvättstuga av en byggfirma i Höganäs. En kostnadsuppskattning gjordes och visade en arbetskostnad på 200 000 kronor och materialkostnaden var 129 000 kronor inklusive mervärdesskatt.
Innan arbetet påbörjades kom kunden och hantverkaren överens om att badrummet skulle göras lite större för att få bättre plats med badkaret (två kvadratmeter). Väggen där det nya badkaret skulle placeras skulle ändå rivas och byggas upp på nytt. Tillkommit har även flyttad ventilation i tvättstugan samt montering av fönsterbräda i tvättstugan och toastol och handukstork med både el- och vattenvärme.
Nu vill paret ha 40 000 kronor tillbaka för att de köpt in en del av materialet med egna pengar och att visst material var dyrare än de från början fått information om.
Vägrar betala
Företaget vägrar ersätta kunden och menar att när en renovering ska genomföras är det många osäkerhetsfaktorer som föreligger innan arbetet påbörjas och genomförs. Det kan vara befintliga förutsättningar som är omöjliga att förutse innan jobbet påbörjas. Därför arbetar företaget med prisuppgifter till kund i form av ”ungefärlig kostnadsuppskattning”.
Företaget säger vidare att kunden har varit hemma dagligen och har haft full insyn i arbetet. Dock har det, uppger man, tyvärr avslutats med meningsskiljaktigheter i vad som ingår och inte. Det är just vad som ingår och inte, som gör att skillnad i vad tjänsten ska kosta uppstår. För att reda ut detta måste man, menar företaget, gå på vad som angivits i den ursprungliga ”ungefärliga kostnadsuppskattningen” och jämföra det med vad som verkligen har utförts.
Kunden uppger att hon inte har informerats om eventuella problem som har uppstått under arbetets gång. Företaget informerades om att de bland annat ville ha ett inmurat badkar och en inbyggd toastol innan arbetet påbörjades.
När det hade gått 355 timmar hade hantverkare fortfarande mycket arbete kvar och kunden valde att sätta stopp samt krävde att företaget skulle räkna ut hur många timmar som det sista beräknades ta.
Företaget anser att det har fakturerat en högst rimlig kostnad för den tjänst som utförts.
Överens om ungefärligt pris
Nu ställer sig Allmänna reklamationsnämnden på företagets sida. Parterna har, menar ARN, inledningsvis varit överens om ett ungefärligt pris för renoveringen. Projektet har därefter kommit att förändras såväl när det gäller omfattningen som ansvaret för anskaffning av material. Parterna har inte justerat eller träffat en ny uppgörelse om ett ungefärligt pris för projektet i dess nya skepnad. Under sådana förhållanden begränsas i detta fall kundens betalningsskyldighet till vad som är ett skäligt pris.
Men ARN kritiserar företaget för att inte i enlighet med näringsidkarens omsorgplikt inte tydligt ha informerat kunden om kostnadsutvecklingen. Genom den redovisning som lämnats i efterhand har företaget dock, såvitt nämnden kan bedöma,visat att begärt pris är skäligt.
Därför får kunden ingen ersättning.