Nu i dagarna meddelades att man skulle höja gränsen för ROT avdraget för att stimulera renoveringar, om-byggnader och tillbyggnader för konsumenter.
Det är bra, ett steg i rätt riktning. Men som jurist ser jag också en annan sida i orostiderna som råder. Hög ränta, mycket höga prishöjningar på byggmaterial, stark inflation och mycket som talar för att den betalande konsumenten sätter gummiband om plånboken.
I ett avtal om en byggtjänst skall parterna prestera vad man avtalar om. Det innebär att byggaren skall levererar en mängd tjänster, logistik, hämta och lämna varor, lagra, bygga och mycket mer och dessutom vara konsult och rådgivare till konsumenten enligt 4 § Konsumenttjänstlagen (KtjL). Konsumenten skall i princip endast prestera betalningen. Hur svårt kan det vara?
En byggare sätter sitt pris, antingen på löpande räkning, fast pris eller ungefärligt pris enligt 36 § Konsumenttjänstlagen (KtjL). Löpande räkning innebär att det slutliga priset för uppdraget inte är avtalat. Avtalar man om det kommer mycket starka krav på redovisningen enligt 40 § (KtjL).
Skulle det visa sig finnas brister i redovisningen gäller att Konsumenten inte skall betala mer än vad som är skäligt enligt 36 § (KtjL). Vid småhusentreprenader gäller vad konsumenten påstår har avtalats om 1) arbetets omfattning 2) priset eller grunderna för hur priset bestäms 3) tiden för betalning och 4) tiden för arbetets avslutande, om det inte framgår av ett skriftligt avtal. Konsumenten kan t.o.m. påstå något om priset eller betalningen om det inte noga skrivs in i avtalet.
När det gäller väldigt svängiga prisförändringar på material blir det ännu knepigare att få ut rätt pris. Under månaderna april till juni 2022 höjdes materialpriserna med minst 40 % per månad. Aldrig tidigare hade något sådant skett. Trävaror inte minst och det är som alla vet, den kanske viktigaste materialkategorin i byggen.
Det är vanligt att alla företag emellan tecknar en sk. force majeure klausul i sina avtal så att de vid sådana här lägen kan kompensera sig för prishöjningar. Men vad gäller mot konsument? Force majeure klausuler kan vara helt utan verkan och t.o.m. ogiltiga mot konsument eftersom de strider mot att konsumenttjänstlagen som är s.k. tvingande lag och inte kan avtalas bort. Återstår en generalklausul 36§ i Avtalslagen.
En § 36 som näringsidkare kunde förlita sig på om de inte tecknat force majeure klausuler. Men även här finns extra skydd för konsumenten. Andra stycket 36 § (AvtL) ”Vid prövning av första stycket skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.
Det är alltså inte alltid ”guldet som glimmar”, som är verkligheten. Under de två senaste åren har vi varit med om uppseendeväckande händelser. Det har skapat en osäkerhet hos beställare och utförare att man varken ser ut eller in på byggandet. Jag märker nu på bygghantverkarna som börjar få det tomt i orderböckerna att de kanske är beredda på att ta större risker för att fylla på i boken.
I dessa tider är min starka rekommendation, avtala rätt och om du inte kan konsumenttjänstlagen, läs på och chansa inte för mycket. Tänk också på att personer som du tror har hur mycket pengar som helst, inte har ett öre om han inte vill betala.
Sten Folkesson,
konsulterande och rådgivande jurist för bygg- & bygghandel