Många små bygg- och hantverkarföretag arbetar i någon form av ”kamratkluster” istället för att bygga upp egna organisationer med anställda. Det är någon slags informellt organiserat samarbete som går ut på ”du får jobb av mig om jag får jobb av dig”. På så sätt har de arbetat tillsammans i åratal med till synes enkla bolag där de debiterat varandra löpande genom att fakturera varandra. Många företag som har arbetat i sådana kluster inte på många år haft någon annan att fakturera än sin kamrat i klustret. Hur många sådan ”kluster” det finns i Sverige är svårt att säga men att det i bygg- och hantverkarbranschen vanligt känner de flesta till. 41 % av byggföretagen är enskilda företagare med sitt personnummer som organisationsnummer på företaget och bland dessa är det vanligt.
Rent juridiskt handlar det om företagsköp av tjänster och varor mellan två näringsidkare. Deras handel mellan sig bygger på Avtalslagen (AvtL) och Köplagens (KL) regler. Det är huvudsakligen dessa lagar som reglerar det kommersiella innehållet mellan företag, vare sig det gäller varor eller tjänster. I de allra flesta fallen arbetar de på ROT marknaden med konsumenter som slutkunder. Det innebär att huvudmannen i klustret har ansvar enligt Konsumenttjänstlagen (KtjL) för sina kommersiella förpliktelser gentemot sin kund om denne är konsument. Det innebär att huvudmannen ikläder sig ett mycket större ansvar för affärsinnehållet gentemot konsumenten än vad de andra gör i ett vanligt ”kamratkluster”. Huvudmannen får på så vis ansvara för att den slutliga lösningen så att byggtjänsterna stämmer med det fackmässiga utförandet, att hela klustret med tillbörlig omsorg tagit tillvara på konsumentens intressen enligt 4§ (KtjL). ”Omsorgsparagraferna 4 – 6 §§ (KtjL) som vi jurister kallar dem, finns inte alls mellan näringsidkare. Denna rättsliga omsorg finns alltså inte mellan deltagarna i kamratklustret. Det är också så att hela Konsumenttjänstlagen (KtjL) är tvingande medan Avtalslagen (AvtL) och Köplagen (KL) kan avtalas bort eller på annat sätt regleras än som den formulerats. KtjL är en lag som är till ett minimalt skydd för konsumenten och ”skall” gälla upp till vad den är tänkt för. Man får avtala om bättre villkor men inte sämre.
På liknande sätt skulle jag vilja definiera skillnaden i ansvaret i klustren också gentemot all annan tvingande lagstiftning som byggarbetsmiljön (AML) tex. Olycksfallsrisken är uppenbar och stor när man arbetar på eller i en byggarbetsmiljö. Det är mängder med faktorer som påverkar arbetsmiljön. Det är väder och vind, man använder stegar, plattformar och ställningar, man har skiftande belysning och arbetar under buller, varierande arbetsställningar och många gånger tunga lyft. Listan kan göras lång och det är med all samlad erfaren lagstiftarna har försökt att förebygga alla de olyckor av mer eller mindre allvarligt slag som sker dagligen på byggarbetsplatserna. Arbetar man med fallrisk på över två meter gäller att man måste ha en ”byggarbetsmiljösamordnare (BAS u och p).
Min uppfattning är att det är just när man arbetar i dessa ”kluster” som man upptäcker de största bristerna. På västkusten på en mindre ort stoppades bygget av tre olika villor på samma område samtidigt, sedan man upptäckt stora brister i byggarbetsmiljösamordningen i klustren. I alla tre fallen med mycket höga viten och totalstopp.
Jag skall då sammanfatta lite och komma till en konklusion av det jag ovan skrivit. Jag kan inte se att det är fel att arbeta i kluster generellt. Men det finns mängder med exempel när inte dessa kluster fungerat. Det gäller A) Byggtjänster till konsumenter med tex. ÄTA kostnader, fackmässiga utförande, reklamationer och garantier. B) Byggarbetsmiljön med viten, brister i skyddsutrustningen, arbetsgivaransvar och ansvar för den egna och andras säkerhet.
Skall ni fortsätta att arbeta i kamratkluster är det min starka rekommendation att ni i så fall på förhand gör upp om ett litet samarbetsavtal som reglerar de sakerna som jag anfört ovan. Det är alldeles för många ”kamratkluster” som slutat i ”dödsfiendekluster” de sista åren. Det går inte att lita på den långa tiden av kamratskap och på att det alltid tidigare fungerat. Plötsligt händer något och då är det för sent. De som är med i dessa kluster ser samarbetet som en bra försörjning och inte att bygga upp ett sparande i ett företag som sedan kan överlåtas och utgöra en bra pension. När kraven på viten och garantiåtgärder kommer och de handlar om stora pengar är pengarna redan använda till försörjningen och då är det kört.
Bygghandlare och bygghantverkarnas jurist Sten Folkesson