Det börjar klarna kring begreppet byggarbetsplats rörande personalliggare. Skatteverket kommer att vara restriktiv med att räkna flera arbetsplatser som en och samma. Därmed blir det svårare att komma upp i det minimibelopp som krävs för personalliggare.
I ett ställningstagande i mars gjorde Skatteverket en avgränsning av begreppet byggarbetsplats. Detta var efterlängtat eftersom regeringen var ganska vag i sina förarbeten till de nya lagreglerna som trädde i kraft vid årsskiftet men som började tillämpas på allvar i somras.
Många befarade att flera olika arbeten i samma geografiska område skulle slås samman och därmed räknas som en arbetsplats. Det skulle göra det lättare att nå upp till de fyra prisbasbelopp som krävs för att personalliggare måste tillhandahållas på en arbetsplats. Kan platserna där byggarbeten bedrivs räknas som olika arbetsplatser blir det lättare att få undantag från kravet på personalliggare.
Mikroarbetsplatser
Detta är särskilt fallet i underhålls/service-avtal med mera. På detta sätt uppstår fler ”mikrobyggarbetsplatser” undantagna från kravet på att personalliggare ska föras.
Skatteverkets besked är en lättnad för många byggfirmor. Beskedet är att byggverksamhet som bedrivs på olika platser inte ska hänföras till samma byggarbetsplats om platserna är så åtskilda från varandra geografiskt att verket vid ett oanmält kontrollbesök inte kan överblicka om byggverksamhet faktiskt pågår. Det är alltså Skatteverkets förmåga till tillsyn som avgör frågan.
En annan knäckfråga är hur begreppet byggverksamhet ska definieras. Också här har Skatteverket bestämt sig genom att utgå från de så kallade SNI-koderna (Standard för Svensk Näringsgrensindelning).
Följande SNI-koder är del av kategorin byggverksamhet i kodsystemet och borde rymmas inom Skatteverkets tillämpning:
- Kod 41 (byggande av hus)
- Kod 42 (byggandet av industrianläggningar)
- Kod 43 (specialiserad bygg- och anläggningsverksamhet)