– Det tar fem minuter att lära sig principerna Men flera år att bemästra.
Ingmar Melin lägger halmtak i Skåne sedan 20 år tillbaka. Han berättar för Byggarens läsare om hur det går till. Vi träffar honom och den nya generationen halmtaktäckare Jakob Nilsson på den byggnadsminnesförklarade gården i Bondrum på Österlen där tiden står stilla. Bondrumsgården är troligtvis den äldst bevarade gården i Bondrum med ett kostall från 1760-talet. Gården är i korsvirke med vitputsade fyllningar men det är för de stråtäckta taken som Byggaren styrde resan till denna gudsförgätna plats i Tomelilla kommun.
När jag anländer står den lokala hembygdsföreningen ordförande Clas Johnsson där tillsammans med Anna Rabow från regionsmuséet i Kristianstad utrustad med kamera för att dokumentera det pågående arbetet. – Dokumentationen är till för att visa hur det går till för kommande generationer som ska utföra detta om kanske 30-40 år, förklarar Anna Rabow.
Ingmar Melin har sedan många år uppdraget att underhålla taken och samtidigt byta från vass till halm som är ursprungsmaterialet. Nu är det en area på 30-40 kvadratmeter som ska täckas med halm och då ingår också byte av skadade takstolar och läkten.
Lätt att lära sig – teoretiskt
Ingmar Melin säger att det tar fem minuter att lära sig att lägga halmtak – teoretiskt. Att bemästra tekniken tar däremot många år. Så här beskriver han sin teknik som dock kan variera i landet och även takläggare sinsemellan: Först binds stråna fast på läkten som är lokalt producerade furuslanor. Man binder med hasselkäppar och så kallade pilevidjor alternativt tjärgärn. Stråna jämnas till först med bara händerna och sedan med så kallad täckevraga och därefter återstår ryggning på nocken med löspressad blötad halm. På nocken läggs därefter ryggaträ av ek och slutligen skärs taket med vass kniv för att avlägsna överskottsstrå och få till en jämn och vacker yta.
Ingmar Melin har lärt upp sin dotter Therese som går i hans fotspår medan sonen Kalle satsat på en karriär som timmerman med fokus på kyrkotakstolar.
– Min dotter började som hantlangare för mer än tio år sedan och när hon skulle testa att spänna ett halmtak gick jag efter för att efterspänna eftersom inte ens starka grabbar brukar klara av det första gången men jag kunde inte rubba det.
Ingmar Melin och hans företag Knadriks Kulturbygg har hur mycket jobb som helst. Han får tyvärr ofta tacka nej till jobb. Det leder i sin tur till att lycksökare tar sig in på marknaden.
– Det öppnar dörren för snabba klipp för dem som påstår att de jobbar med gammal teknik men inte gör det.
Ingmar Melin säger att han inte blir rik på jobben men att han har mat på bordet i alla fall.
– Man värderar inte pengarna högst. Det är ett sätt att leva och man får jobba i fantastiska miljöer med nya utmaningar hela tiden.
Läs hela reportaget i nummer 5 av Byggaren.