Efter att tre ärenden prövats i Högsta Domstolen de senaste två åren, väntar vi bara på en skärpning av lagen när det gäller prissättning enligt ”löpande räkning”. Alla tre har slutat till konsumentens fördel och med fullständigt förödande konsekvenser för byggaren.
I alla tre fallen har inte bara byggaren fått mycket tunga bakslag med sina fordringar, de har också dragit på sig mycket tunga rättegångskostnader. Så tunga att jag vet att åtminstone två av tre tvingades i konkurs.
Både jag och redaktionen för denna tidning har återgivet dessa tre domar i denna tidning och därför skall jag inte upprepa det. Men jag måste ändå varna för vad som skall komma och det som jag och många med mig tror är en skärpning av prissättning enligt ”löpande räkning”. Fortfarande handlar de allra flesta tvistemål mellan konsument och entreprenör om priset när de avtalat om löpande räkning och löpande räkning för ÄTA-jobb. Av alla missnöjesyttringar som kom till kommunernas KO under 2016 handlade 70 % om priset. I rättsliga tvister mellan konsument och entreprenör handlade 90 % om priset.
Enligt Konsumenttjänstlagen (KtjL) § 51 kan konsumenten ”påstå” vad man avtalat om när det gäller priset, omfattningen, tiden för byggandet och tiden för betalning om inte parterna har tecknat ett skrivet avtal. Detta är en paragraf som skall gälla vid småhusentreprenader. I detta avseende är det förskräckligt att man inte ens tecknar skrivna avtal rörande småhusentreprenader. Det är ju normalt mycket stora uppgifter man tar på sig och till betydande entreprenadsummor. Så, ni byggare som inte tecknar skrivna avtal på småhusentreprenader och skall bemöta ”påstående” kommer att vara och förbli ”torskar”.
Den som skriver avtal om småhusentreprenader men som sätter priset efter löpande räkning, kommer att få känna på hetluften
på annat sätt. 1) Konsumenten har rätt att på begäran erhålla en detaljeradspecifikation över alla arbetsmoment var för sig, med uppgift om hur lång tid momentet tog, vilket pris det blev på momentet, hur man kom fram till priset (delsummorna, varuinköp och påslag). Allt enligt § 40 (KtjL).
Ju mer man specificerar, desto mer kommer man att utsätta sig för nästa granskning. Nämligen att allt du nu specificerat kommer att bedömas som ”skäligt” eller ej. 2) I den mån inte priset följer av avtalet, skall konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning, och utförande, gängse pris, eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället, samt omständigheterna i övrigt. (KtjL § 36).
Konsumenten skall alltså aldrig behöva betala mer än vad som är skäligt. Skälighetsbedömning är ingen exakt vetenskap och allra helst inte inom småhusentreprenader där varje plats och småhus har helt olika förutsättningar. Det finns inget ”gängse pris”, det finns inget exakt ”prisberäkningssätt” eller några ”omständigheter” som byggaren kan använda som motbevisning mot ”påstående” om att det är ”oskäligt”.
I alla de tre fallen som jag har följt har emellertid det som byggarna arbetat upp i förmögenhet till konsumenten i själva fastighetsvärdet vida överstigit det pris som efter domarna åsattes som skäligt pris. Jag tycker det är oanständigt att konsumenter kan berika sig på detta sätt som en följd av mycket otydlig lagstiftning.
Har man avtalat om löpande pris skulle man istället lagstiftat om ökad redovisning under det löpande uppdraget så att konsumenten under byggtiden kunde stoppa och anpassa sin ekonomi.
Inte efter det att entreprenaden är full klar och när man skall betala sista fakturan och konsumenten tagit entreprenaden i besittning.
Nu är det som det är, och därför ger jag er mina råd:
• Skriv alltid skriftliga avtal på både entreprenaden och på varje
ÄTA.
• Kalkylera alltid med fast pris på både entreprenaden och på
alla ÄTA.
Med småhusentreprenader räknas byggnader med som mest två lägenheter och med entreprenader menas ny- och tillbyggnader som uppförs med krav på tillstånd som bygglov,