Mången estet höjer säkert på ögonbrynet och ställer sig frågande inför senaste Kasper Sahlin priset. Priset gick nämligen till Merkurhuset i Göteborg.
Som vanligt gick priset sålunda till ännu en låda, inspirerad av obekant Domusvaruhus modell 70-tal i svenska landsorten. Eller till ett parkeringshus i samma okända landsortsstad.
Frågan som säkert inställer sig för en och annan svensk är säkert: Förstår inte svenska arkitekter att svensken helst vill ha klassisk arkitektur? Man vill ha vackra hus. Och inget annat.
Enligt en kartläggning, presenterad i Sveriges Television, så förhåller det sig på det viset – människor gillar det vackra, det klassiska huset – men ännu en gång prisas ett hus enligt lådarkitekturen.
Själv skriver juryn så här om det prisade huset: En märkvärdig gestalt som vilar vackert i arkitekturhistorien men samtidigt är sin egen.”
Varför blir det så här? Svaret är kanske, att en sorts Följa John mentalitet råder inom arkitekturkåren. Bland dess etablissemang är det detta synsätt som gäller, och därför dessa hus. Inte är det vackert. Och knappast bor arkitekterna själva i sådana här lådor.
Vilket öde att få bli granne till detta hus. Den skarpsynte ser också genast att ett hus intill är byggt enligt klassisk norm. Huset kom säkert till för länge sedan. Och platsen där detta Merkurhus är beläget – vad stod innan på denna tomt?