Här samlas all världens litteratur. Inte minst hittar man Jan Guillous alla deckare i samlingarna. Allt samlat i en busskur i Norra Lagnö. En gång var detta kanske en hållplats för Värmdös gula bussar. Kuren står där i korsningen Toivovägen – Lagnövägen – den är fylld med böcker.
Hit kommer boende i Norra Lagnö med böcker, böcker som de tröttnat på, böcker de fått som presenter men inte vill ha i bokhyllan, böcker som rensats ut ur bokhyllan.
Böckerna är ett tidsdokument, mycket en berättelse om vilka som bor här i husen i Norra Lagnö. Intrycket är läsare födda på 30-och 40-talet, med dåtida preferenser som Marianne Fredriksson, Kerstin Ekman, Sven Fagerberg, PC Jersild, Lars Widding. Litteratur ofta utgiven på 70-talet, 80-talet då dessa författare tillhörde de mest återkommande stora namnen.
Här i Norra Lagnö finns också en mängd deckare. När började det läsas deckare i så stor omfattning i detta land? Det började med Jan Guillous nedknackande på skrivmaskin. Om greve Hamiltons tillvaro som en svensk James Bond. Guillou är också påfallande närvarande med många titlar på Norra Lagnö.
Samlingen böcker i Norra Lagnö är något av ett antikvariat, där böckerna är utan kostnad. Några som erbjudits har jag tagit med mig i bilen – men låtit flertalet stanna i bilens baksäte. Snart har jag väl själv där ett antikvariat. Paul McCartneys memoarer, Carl Bildts minnen, Henrik Berggrens bok om Palme, Willy Brandts minnen. Oavsett om jag kommer att läsa dem eller ej- det befäster i alla fall bilden av, att det fortfarande finns ett intresse bland svenskar för böcker. För det lästa ordet.
Ett intresse som innebär att en och annan läsare gärna delar med sig av det som lästs. Samlingen i Norra Lagnö är ett bra exempel på detta.