Vi flyttade in i vårt kedjehus 1980. Eftersom det var tider då man gasade på i alla avseenden, inte minst vad gäller el, fanns i tvättstugan ett högoktanigt torkskåp som drog 2000 watt och väsnades förfärligt, samt en ganska trött tvättmaskin.
Efter några år gav den upp och bröt samman. Torkskåpet hade vi redan kånkat ut, 2000 watt kändes lite väl tufft när vi ändå kunde hänga tvätt både i tvättstugan och utomhus.
Vi köpte en ny tvättmaskin av bästa märke och fick den levererad samtidigt som de hämtade den gamla. Det var 3-fas som gällde, inga kontaktdon, varken i tvättstugan eller från tvättmaskinen, bara en kopplingsplint under täckluckan i väggen dit sladden på maskinen skulle kopplas.
- Klarar du det här själv? undrade hustrun misstänksamt när jag stod och betraktade trådarna.
- Inga problem, svarade jag, det är bara att koppla ihop tvättmaskinens kablar med plinten i väggen.
Byggt 1968
Nu var det så att huset var byggt 1968 och märkningen av elkablar hade ändrats så att färgen på ledningarna i väggen nu inte stämde med de nya från maskinen.
Jag kände mig säker på att den gulgröna ledningen från maskinen var jord, men vilken färg var jord i tvättstugan? Var det inte den röda? Jag litade på magkänslan och satte igång men måste erkänna att det kändes lite som rysk roulette när jag kopplade ihop ledningarna.
Men herregud, det kan väl inte vara värre än att maskinen inte går igång så är det ju bara att skifta kablarna!
Nu är det klart! sa jag till hustrun som var ivrig att sätta igång med tvätten. Själv satte jag mig i soffan för att läsa tidningen. Snart hörde jag maskinljud från tvättstugan. Perfekt! Jag hade lyckats.
Efter en liten stund kom hustrun in till mig med orolig min.
- Den verkar gå väldigt tungt…
- Det gör de alltid i början, sa jag.
Efter ytterligare en stund kom hon tillbaka.
- Det luktar bränt…
- Det är oljefilmen på motorn, förklarade jag, den behöver brännas bort, lukten försvinner snart.
Hustrun försvann ut i tvättstugan igen men återkom hastigt.
- Nu ryker det också!
Jag kände nederlaget närma sig, sprang ut i tvättstugan och tryckte på stoppknappen.
Elektriker
Jag drar en barmhärtighetens slöja över resten. Det blev förstås till att ringa en elektriker.
Det var en fåordig man som såg luttrad ut. Han gav min installation en kort blick.
- Kopplat själv va… sa han.
- Jo, erkände jag.
- Jag ser det.
Han rotade runt i maskinen någon timme och kallade sedan på mig.
- Du hade i alla fall tur som kopplade jorden rätt, sa han och log för en gångs skull, nu var det bara pumpmotorn som brann, annars hade hela klabbet gått åt fanders.
Det var bara att bita i det sura äpplet, tacka och be om fakturan. Ny pumpmotor gick på femhundra spänn plus arbetskostnad.
Hustruns förtroende för mig vad gäller elinstallationer var därefter kraftigt reducerat.
Uffe Hansson