Sista handen ansvarar för slutresultatet. Så är lagstiftningen ordnad. Det betyder att det vilar ett tungt ansvar hos hantverkaren att det färdiga resultatet blir korrekt i alla avseenden och fackmässigt utfört. Ett exempel; en konsument köper själv materialet till sitt tak och anlitar en hantverkare för att lägga pappen på taket. Konsumenten har hjälp med allt inköp av en bygg-konsult eftersom han inte själv är så bevandrad i byggmaterial. Konsulten tar fram förfrågningsunderlaget åt konsumenten. Av underlaget framgår att det skall vara takpapp för tre graders lutning på taket. Glad i hågen går konsumenten till sin närmaste bygghandlare och önskar en offert på det material som specificerats på själva förfrågningsunderlaget.
Bygghandlaren lämnar kort tid därefter en offert, men något går fel. I offerten hade man angivet en takpapp för sex grader lutning istället för tre. Vid granskning av offerten upptäcktes inte detta fel och konsumenten beställde enligt offerten. På ordererkännandet som följde fanns också taklutningen angiven till sex istället för tre grader. Vid leveransen fanns det en följesedel som angav sex grader och på förpackningarna fanns det en etikett som angav lutningen, dessutom var själva etiketten blå istället för gul som den skulle vara för tre graders lutning. Prisskillnaden mellan tre graders lutning på pappen och sex grader var ungefär 30 procent dyrare för den riktiga.
Hantverkaren lade pappen som han hade fått beställning på av konsumenten. När han i stort sett var klar, all papp var lagd, upptäckte en annan underentreprenör att de hade lagt fel papp och avrådde konsumenten från hans arbete tills taket var lagd med rätt papp.
Konsumenten riktade nu sig till bygghandlaren och krävde ny papp, den som han hade frågat efter och inte den han fick. Han yrkade ersättning för att ta bort all gammal papp och lägga nytt. Bygghandlaren bestred yrkanden och angav som grund att konsumenten fått exakt vad han beställt, och att det var samma som de både offererat och ordererkänt. Konsumenten visade förfrågningsunderlaget och bygghandlaren erkände att de gjort fel när man hade offererat fel vara.
Det blev tvist om detta och ärendet prövades i Allmänna reklamationsnämnden, ARN, som rekommenderade följande lösning;
Konsumenten har handlat på bygghandeln i enlighet med konsumentköplagen (KKL). Enligt denna skulle konsumenten utföra två kontroller innan han använde materialet. Den första när han tar emot varorna. Han behöver inte packa upp men leveransen skall kontrolleras utefter vad man kan kontrollera via förpackningar, följesedel m.m. Sedan skall man företa en andra, mycket noggrannare, kontroll innan varan används och byggs in i en fastighet.
23§ (KKL) Köparen får inte åberopa att vara är felaktig, om han inte lämnar säljaren meddelande om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet.
Det är ingen tvekan om att liknande fel borde man mycket enkelt kunna upptäcka om man företagit kontroll innan produkten användes. Konsumenten var inte själv närvarande när leveransen skedde. Därför övergick detta ansvar på hantverkaren som utförde sina tjänster enligt konsumenttjänstlagen (KtjL).
4 § (KtjL) andra meningen första stycket; Han skall vidare med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med denne i den utsträckning som det behövs och är möjligt
Dessa till synes enkla formuleringar i både konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen gjorde att ARNs rekommendation blev att hantverkaren skulle göra om allt arbete, forsla bort den gamla takpappen och lägga nytt. Konsumenten fick själv införskaffa rätt material. Eftersom man försummat kontrollen som man borde ha utfört led bygghandlaren skada. Han kunde nu inte få felfritt material i retur som han kunde ha sålt till annan kund. Hade kontrollen utförts där den borde hade man bara kunnat byta förpackningar och klara upp prisskillnaden.
Vad var nu detta exempel på? Jo, kom ihåg att när du arbetar med konsumenter så är du inte bara hantverkare som skall klara av själva arbetet. Du är också konsumentens rådgivare och representant i de byggfrågor som du anlitats för. Det är du som skall veta om konsumenten köpt fel material innan du använder det. Eftersom det står ”skall” i lagen är den tvingande och brister du i detta hänseende är det lika allvarligt som något annat.