Bland arvegodset fanns en inbunden årgång av Allers Familjejournal från 1902. Innehållet präglas starkt av nationalromantik med suggestiva berättelser och illustrationer, ofta med biblisk bakgrund.
Gudomliga miljöer där unga män med adoniskroppar och änglavingar kommer på en vit häst och går i clinch med underskön jungfru med ögon glansiga av åtrå. Bland romantiska noveller och sorgliga historier, typ gamla skillingtryck som ”I en sal på lasarettet”, får man också ta del av det stora bildreportaget ”Jorden runt i automobil”.
Läsarnas frågespalt
Läsarnas frågespalt fanns med redan då. Någon undrar: ”Finnes visitkort av järn?” och tidningen svarar jodå, en sultan i fjärran östern hade beställt sådana.
Under rubriken ”Från vetenskapens och uppfinningarnas värld” fångas jag av artikeln ”Talande gipshuvuden”. Man visar foton på munnar skulpterade i gips som visar utseendet vid uttalande av olika vokaler. Ljuden frambringas genom att innovatören, D:r Marage, vevar skivor med olika hålöppningar mot en luftström i en speciell apparat. Huvudena – munnarna – kan på så vis fås att ljuda ”AAA”, ”EEE”, ”III”, ”OOO” och det mer avancerade ”OOUU”.
Enligt artikeln syftar D:r Marages apparat bland annat till att förklara hur de gamla egyptiernas Memnonstoder varje morgon vid solens uppgång frambringade ett ljud som man trodde var en gudomlig hälsning till solen. D:r Marage menade sig dock ha bevisat att ljudet skapades av solvärmen som kom luften att utvidgas i stodernas hålrum och som när den pressades ut gav ljud ifrån sig.
Från Allers Familjejournal till Albert Engströms humortidning ”Strix” från 1913 som jag hittade i ett antikvariat. Annonserna är slagkraftiga, ofta med ohämmad spritreklam (detta var före motboken som kom 1917), till exempel ”Drick Daniel Crawfords Whisky” eller ”Neumanns Aqvavit”. Diverse mirakelmediciner och elektriska chockapparater skulle bota ”svaga nerver” och sätta fart på benen. I annonsen för ”Antisepton” (medel mot håravfall) lyder rubriken: ”Bättre ett hår på huvudet än tio i handen”.
Mörsils fjällsanatorium
Kände man sig lite hostig kunde man boka in sig på ”Mörsils fjällsanatorium för bröstsjuka” i Jämtland, telefon: Riks 15.
Ölrestaurangen ”Zum Heidelberg” vid Storkyrkobrinken i Stockholm rekommenderar sina 90-öresmiddagar.
Spritskämt var närmast regel i Albert Engströms tidning. En teckning sägs föreställa några berusade bokhållare vid ett bruk i Värmland som var bortbjudna en söndagseftermiddag klockan fem för att spela kort hos en bekant. Sedan denne förgäves väntat en timme på sina gäster, ringer han upp dem. Efter många signaler får han äntligen svar och undrar varför de inte kommit. En något otydlig röst förklarar:
– Näej…, de… det behövs inte, vi är redan fulla här…
Militärhumorn
Militärhumorn var också populär. En gammal överste modell äldre med stor mustasch och buskiga ögonbryn sitter på sitt kontor med handen på några papper och talar i telefon. Översten:
– Jag har nu tagit del av intendentens skrivelser rörande furaget etcetera som igår tillställdes kompaniexpeditionen. I rubriken fattas en prick över ett i. Vill intendenten vara vänlig komma upp på expeditionen mellan ett och två och sätta dit den själv, så det inte blir olika stilar i handlingen?
En skämtteckning som troligen skulle vara omöjlig idag visar två berusade slashasar som ligger i gräset med tomflaskor omkring sig. I bakgrunden ser man den enes utarbetade hustru stå böjd över tvättbaljan. Den ene slashasen:
– Jäkla duktig människa till å arbeta, din kärring!
– Ja, jag önskar jag hade ett par till av samma sort.
Studentmiljön
Studentmiljön återkom ofta. En framsida pryds av en stor fryntlig lundensisk student, en så kallad överliggare, som satte livets goda före studierna. Bredvid honom står en liten tunn, ledsen student. Den lille frågar övergivet:
– När livet mist sin sälta, varmed ska man då salta?
Överliggaren:
– Med sardeller, din sjuhundrade jävel, med sardeller!
Uffe Hansson